Latinamerika - Utveckling eller avveckling?

 Stefan Strömberg, författare, föreläsare och projektledare

                   
Aktuellt, intervjuer omdömen och kommentarer. Artiklar om mig. 

Tannbergskolan i Lycksele 21 september 2017

I Lycksele körde jag den språkinspirerande föreläsningen "Lära för livet - Med ett nytt språk som reskamrat..." för första gången.Det gick mycket bra. Engagerade elever och lärare hörde på när jag pratade om vad spanskan betytt för mig när jag arbetat som journalist, författare, tolk, reseledare och projektledare.

Arrangören Janne Hult tyckte så här:


"Utifrån sina personliga berättelser kring möten med människor runt om i Latinamerika lyckas Stefan på ett bra sätt nå fram till  ungdomar och lärare. Alla uppskattar verkligen att lyssna till Stefan. Kunskaper om enskilda länder liksom utveckling och läget idag är några av de många ämnen Stefan belyser i sina berättelser." Jan Hult, arrangör (Europa Direkt, Norr) 


Den 18 april föreläste jag om Kuba på Världens Resor i Stockholm. Så här sa en av de som lyssnade

"Lagom blandning av personliga erfarenheter, historia osv Kanske du skulle ha lagt in någon lite kort videofilm från musikerna på gatan så att man fick lyssna lite Jag ger dig 10 p av 10 möjliga." Helena, en av åhörarna

 

 

 

 

 

 

 

I den här intervjun kan ni läsa om mitt författande. Varför jag började och vad jag vill... (kopiera och klistra in)

http://www.forfattarforbundet.se/manadens-medlem-i-minerva-stefan-stromberg/



 

    FRILANSARENS VARDAG I DECEMBER 2016

    Idag fick jag reda på att jag inte fick något arbetsstipendium från Författarförbundet. Det är synd. För jag skulle behöva det. Jag har en nästan färdig Ecuadorbok, men inget förlag...Trevligare var dagens möte på läromedelsförlaget. Jag ska skriva en provtext och gör jag det bra, kommer jag att få mer jobb.
    Och så Hockey! Tycker om att skriva där. Uppdragen är omväxlande och just nu förbereder jag en, minst sagt, spännande intervju.
    Bolivia ska jag inte till, men väl till Kiruna för att prata Bolivia och engagemang på uppdrag av Den globala skolan. Det ska bli mycket spännande.
    Och så... Några dagar efter Kiruna, flyger jag till Kuba för att leda två reser. Så, det händer en hel del nu. Men visst. Ecuadorboken. Jag vill göra färdigt den nu.
    (Sedan vill jag förstås till Ecuador igen snart, så jag kan hälsa på min vän Palomita.
    Manana voy a regalar tu jugeto a mi nieto Egon)


Paneldebatt, Minerva, Författarförbundet 8 september 

"Det blev jättebra. Ni var alla 3 mkt bra, o det var bra att ni var olika. Men vi hade kunnat hålla på åtminstone en halvtimme till. Folk var nöjda efteråt, kände sig inspirerade.
Jag är imponerad över att du o sonen lyckas dra in pengar till Kallampa-projektet."

Det är klart man blir glad över sådana ord... Från paneldebatten i torsdag med Kajsa Ekis Ekman och Gunilla Lundgren.
Temat var författaren som aktivist och det är Anette Rosengren, författare, etnolog och arrangör p...å Minerva och Författarförbundet som uttalar sig.



På Viking Line för representanter för föreningar för funktionshinder i ABF:s regi 7 juni

 

Förra veckan föreläste jag på Viking Line för representanter för föreningar för funktionshinder i ABF:s regi.
Mycket trevligt!
En av de som lyssnade var Gunilla. Här kan ni läsa vad hon tyckte:

En inspirerande upplevelse att lyssna på Stefan när han tog med oss på sin resa.
Inlevelse med både glädje och sorg, kultur, känslor, förståelse och mycket mer speglade denna resa och det kändes verkligen som att jag var med.

Gunilla Andersson
Ordförande i Epilepsiföreningen Södermanland

 

 

St Botvids gymnasium i Botkyrka 14 april

Det var verkligen en härlig förmiddag i Botkyrka, Jätteglad att nå fram!

"Stefans genuina engagemang smittar av sig. Efter föreläsningen sökte flera elever upp mig och berättade att de ville starta en insamling för utsatta barn. Med fina bilde...r och gedigen kunskap har Stefan lyckats med sitt budskap!"
Catarina Svensk, lärare på St Botvids gymnasium i Botkyrka



Turné i Skåne vecka 14

 

En kommentar från en åhörare och arrangör från kvällen på stadsbiblioteket i Hörby tisdagen den 5 april. Och, ja... Jag brinner för kampen mot orättvisor i alla sammanhang... (Läs mer om projektet på min hemsida. Länk längst ned)
Tack för fina ord.

"Att möta Stefan på biblioteket i Hörby en kväll i april var en djupdykning i klasskillnader, rättvisor och orättvisor. Hur fördelar vi jordens tillgångar och vad menar vi egentligen med välstånd? Och gör det egentligen skillnad fö...r andra om jag angagerar mig för att förändra orättvisor.
Det som gav mig efterverkningar var Stefans som jag uppfattade det, innerliga engagemang med och för människor som har funktionshinder och psykiska handikapp. Medmänniskor som alltid har det sämst i samhället och som först och mest drabbas av fördomar och orättvisor. Tack Stefan för ditt engagerande arbete. Du gör skillnad för världen. Inspirerande och givande att möta dig denna kväll i Hörby.

Susanne Meijer
ordförande ABF Hörby och kommunstyrelsens ordförande i Hörby."

 


 Föreläsning i Åsmansbo bystuga den 13 mars

"Tack Stefan för en fantastisk föreläsning om Latinamerika!! Du lyckades verkligen att fängsla oss med dina berättelser och tillika beskrivande bilder.
Jag längtar redan att få höra mer från alla dina resor."

 





Om att vara pappa, engagerad och... Allmänt förvirrad....

En artikel från barndomen och vuxenheten... Att vara pappa och att vara son. Utifrån hockey. Läs och fundera om relationer...

HOCKEY-1 publ.pdf





Ishockey – En vacker, något sorglig historia…

Den här berättelsen tar sin början på den tiden då det bara fanns en TV-kanal, då avslagna klubbor användes till landhockey och då man inte hälsade på varandra med ett ”hej” utan sa ”har du bilder”.
Ja, det är 60-talet och jag blir förälskad i ishockeyn i en lägenhet i den småländska småstaden när jag ser Honken hålla nollan två matcher i rad mot tjeckerna. Jag bestämmer mig för att bli målvakt och inte vilken målvakt som helst. Nej, jag ska bli proffs i Montreal Canadiens där jag, så småningom, upptäcker Ken Dryden.
Men det är Lars-Göran Nilsson som blir min idol. Nummer 15 i Tre kronor och 10 i Brynäs, som blir mitt favoritlag. Så fungerar slumpen. Samma slump som tog mig till Latinamerika och Nicaragua bara för att The Clash spelade in ett album som hette Sandinista (en politisk rörelse som störtade en diktator). Hade deras skiva hetat ANC…
Ishockeyn blev min första kärlek och, till skillnad mot andra förälskelser, den håller än. Jag blir rörd när Brynäs åker in på isen i Gavlerinken. Stolt när de bjuder ensamkommande flyktingbarn på match och när de bär UNICEF på matchtröjan.
Men det har inte varit lätt och vilken kärlek är utan problem. Min far hatade idrott och vägrade göra något för att stödja min dröm. Den dagen jag slutade som målvakt efter att ha fått ännu en puck på fel ställe, var hans kommentar: Vad var det jag sa?
Nej, jag är inte bitter… Men likaväl som vi talar om föräldrar som hetsar sina barn, kan det vara värt att nämna dem som helt saknar stöd. Jag brann för ishockey och mina föräldrar såg inte en enda match, inte en enda träning…

Tre kronor kostade medlemskortet i ishockeyklubben. 50 öre kostade allmänhetens åkning och jag minns hur det började rycka i benen i slutet av september. Jag visste ju att konstisbanan brukade spolas så den var klar att använda den första oktober. På onsdagkvällar var det isgala. Då åkte man hand i hand med tjejer. Jag var blyg, men väldigt bra på skridskor och den kombinationen fick en söt tjej som hette Liselott att bli intresserad. Ja, så intresserad som man nu kan bli i 11-årsåldern.
Ishockeyn fick mig att bli affärsman. Jag sålde jultidningar och fröer. Jag delade ut reklamlappar och jag pantade flaskor. Särskilt stolt är jag över att jag fick ihop till en radio. En transistorapparat som kostade 118 kronor. Med den kunde jag lyssnade till ett program som hette Sporten idag och började 21.30 varje vardagkväll. Där kunde jag höra hur Brynäs vann i stort sett varje match och hur Lars-Göran Nilsson, Virus Lindberg och Jan-Erik Lyck producerade poäng i en utsträckning som ständigt tog dem till toppen av skytteligan.
Det mesta av mina tankar kretsade kring ishockeyn och att bli proffs, men det var svårt. Tufft, helt enkelt. Jag var duktig och fick spela med äldre killar, men jag hade aldrig råd med tillräckligt bra utrustning så det gjorde ont. När jag var uttagen till match tvingade min far mig att gå i kyrkan istället och det gjorde att jag blev tvungen att ljuga. Att gå i kyrkan var ju inget man skröt med precis…

Nej, jag blev aldrig proffs. Den drömmen dog. Däremot aldrig kärleken till ishockeyn och 1993 hände något märkligt. Att jag skulle bli pappa visste jag ju. Det handlade inte om någon jungfrufödelse trots allt kyrkotvång. Men att min son skulle födas under pågående SM-final när Brynäs blir svenska mästare hade jag väl aldrig trott.
Det är som om all kamp under barndomen plötsligt gav frukt. Så mycket kul som vi haft tillsammans jag och min son, tack vare hockeyn. Första matchen vi såg ihop i Gavlerinken var en seriefinal. Måste varit 1999. Brynäs besegrade Luleå med 8-1. Tack vare mina kontakter i Gävle fick han som 8-åring träna med Brynäs en dag. Och jag kommer aldrig att glömma när Ove Molin kom springande, efter träningen,
 i sitt svettiga underställ med en klubba i handen när vi skulle gå därifrån. Klart grabben ska ha en klubba, sa han och skrev en autograf. Den klubban hänger fortfarande på väggen.
Och så mycket skridskor vi åkt. Träffat kompisar, hans och mina, och delat upp i lag. Gått på matcher och jag följde honom, ibland som hjälptränare, under de år han själv spelade.
En sak har jag burit med mig hela tiden. En erfarenhet från min barndom och något som jag tänker är viktigt för alla föräldrar. Jag får inte tvinga honom…
Och, jag minns verkligen första gången jag tog honom till en ishockeyrink. Jag drömde ju om att gå på match tillsammans, men han var bara sex år och jag tänkte att han kanske inte var mogen än. Så jag tog honom till något som hette Ishockeyns dag i Globen. Det var veteranmatcher, ungdomsmatcher, straffläggningar och en massa annat. Hur det gick? Om han tyckte om ishockey? Jodå… Efter sex timmar orkade inte jag mer…
 

 

Artikel publicerad på Latinamerikagruppernas hemsida

http://latinamerika.nu/fordjupning/fran-backpacker-till-folkbildare

Länken går till en intervju som Lari Honkanen på Latinamerikagrupperna gjorde med mig i Otavalo i Ecuador i november 2015.
Från bagpacker till folkbildare och den sammanfattar väl mina snart 30 år på resande fot.

 

 

 

Föreläsning Latinamerika - Solviks folkhögskola, december 2015

En kommentar från en av åhörarna:

"Det har nu gått några veckor sedan Din föreläsning på Solvik , om den skola Ni stödjer i Latinamerika. Fortfarande finns tankarna kvar kring de arbete ni utför. De upplevelser Ni har med befolkningen och myndigheterna, måste sätta bestående minnen. Barnens behov, tacksamhet och glädje. Jag och säkert många med mig , har funderingar kring de behov som finns för skolans fortlevnad. Glädjande nog verkade det finnas tankar, med en fortsättning och kanske då också med en nybyggd yrkesskola. Du lyckades på ett enkelt sätt fängsla oss deltagare.  

 

Ett Stort Tack och lycka till med Ditt
fortsatta arbete. "

 

Turné i Västerbotten, vecka 49 2015. Kommentar från Janne Hult, arrangör

"Genom sina många möten med människor i Latinamerika ger Stefan en beskrivande och läreorik bild kring utveckling, bistånd och att vara volontär.
Genom de personliga porträtten lär Stefan ut att Du och Jag har betydelse för andra människor i vår närhet och på vår jord. En fantastisk berättelse om engagemang och viljan att göra något för andra."

 

 

 

 

 

 

 

 https://cdn.fbsbx.com/hphotos-xpa1/v/t59.2708-21/12600703_10201149722783116_2049508175_n.pdf/H_14-15.pdf?oh=1cfc629500af3952f52acf60dd148dfc&oe=56B2D106&dl=1